Sannabloggen

Tillfälligt avbrott

Den här bloggen är inte på något vis nerlagd, men den håller på att göras om, så hav tålamod! Tack på förhand.

september 19, 2008 Posted by | Uncategorized | 1 kommentar

Bloggandet den nya kvinnostressen

Mycket kan man säga om den här bloggen, men inte tycks jag lida av vad som enligt Aftonbladet är Den Nya Kvinnostressen (de gamla kvinnostressarna är de vanliga, städ och matlagning och hinna med allt&vara duktig, men det är inte så nyhetsmässigt, så Aftonbladet var tvungna att hitta på en ny stress, så att de fick något att skriva om i sommartorkan). Här har inte skrivits ett skapandes grand sedan jag gick på semester för två veckor sedan. Valet har nämligen stått mellan att 1. sparka igång pappas gamla modem i sommarhuset (fast både jag och barnen blir lite nostalgiska när vi hör det bekanta plipp-prrrrrr-boingoingoing när modemet segar åstad in på nätet), 2. ta cykeln till närmaste bibliotek, några kilometer bort, där datorerna endast får bokas för en halvtimme per gång (och fuskar man och försöker sitta längre så står en annan internetnödig sommargäst strax och flåsar en i nacken). Eller 3. – helt enkelt STRUNTA i det under semestern. Inte så bloggproffsigt, kanske. Och uppenbarligen inte så modernt.

Men inte så pjåkigt heller.

Fast nu är jag tillbaka, redo att låta mig kvinnostressas.

juli 28, 2008 Posted by | Uncategorized | Lämna en kommentar

PR-strategi – och bristande skostrategi

Ryanair fortsätter med sin underliga marknadsföringsstrategi. Allt går att sälja med lite gammal hederlig gubbighet. På mitt kylskåp hänger (för att den är så komisk) ett annat uttalande från Ryanair, det var när de skulle försvara att de använt lättklädda kvinnor i annonserna: ”Vi kommer att fortsätta slåss för kvinnors rätt att klä av sig.” Riktigt vems rättigheter de värnar med det här senaste utspelet är lite oklart. Men okay, jag säger så här: börja flyg från Malmö igen och jag ska visa mig från den förlåtande och storsinta sidan. Jaja, jag är inte oresonlig, det ska ingen tro.

Spaning: var på Sex and the city-filmen och förstod snabbt att det var ett misstag att hoppa i mina gamla slitna sneakers i hallen med tanken ”Äsch, jag ska ju bara på bio, vem bryr sig om vad jag har på fötterna.” Jag hade helt klart missat dresscoden. Salongen var fylld med enbart tjejer, samtliga iklädda de mest extravaganta högklackade skor de rimligen kunnat hitta. Det var en syn, när alla stolpade in på en gång.

Jag har liksom aldrig sett en biosalong full med just finskor förut.

juni 30, 2008 Posted by | Uncategorized | Lämna en kommentar

Med JO i sandlådan

En åtta-åring bjöd alla utom två klasskompisar på sitt kalas. Fel tyckte lärarna och beslagtog inbjudningskorten. Fel av lärarna, tyckte pappan till kalas-barnet.

Jaha, så långt allt gott och väl, höll jag på att säga. Det är det ju inte. Såklart måste man då ha en diskussion om vem som agerat rätt och fel. En diskussion som ska äga rum – i skolan. Mellan föräldrar och lärare.

Men pappan, han känner sig så kränkt så att han ringer – justitieombudsmannen.

Men vad är det för trend, att så fort någon känner sig personligen kränkt, så tycker man att det är allvarligt så på den milda nivå att landets rättsinstanser bör blandas in? Vad är det som gör, att det ropas på polis när lärare och föräldrar inte kan prata? Vad ska rättsväsendet i skolan att göra överhuvudtaget?

Men framför allt tänker jag på barnen. Vad blir det för läxa till dem när föräldrar inte ens kan diskutera kalasinbjudningar med deras egna lärare?

Det barnen i det här fallet lärde sig var väl att det spelar ingen roll om du är vuxen. En konflikt behöver inte lämna sandlådenivån i alla fall.

juni 27, 2008 Posted by | Uncategorized | 1 kommentar

Varför det tar drygt två timmar att köra dottern till läger utanför Örkelljunga

– Mamma, nu står det väg 113 på alla skyltar, men enligt vägbeskrivningen ska vi köra väg 13.
– Tyst när jag kör. Det är i princip samma sak. De har väl döpt om vägen eller nåt.

Tystnad.

– Men mamma, nu är vi snart i Eslöv. Igen.

juni 24, 2008 Posted by | Uncategorized | 1 kommentar

Glad idag

Hans Wiklund tycker att kvinnor som gillar Sex and the City-filmen bara är värda halva männens löner.
De allra flesta kvinnor skulle nog vara glada att ha halva Hans Wiklunds lön.
Så han måtte ju vara jättenöjd nu då.

juni 24, 2008 Posted by | Uncategorized | Lämna en kommentar

Mansbebisar som får mig att skratta

En våldsamt stressig vecka då jag har fullt upp med att hålla tungan rätt i mun för att inte missa några möten, deadlines, föräldramöten, utvecklingssamtal, matsäckar och säsongsavslutningar, då kan jag plötsligt skratta åt en sån här sajt. Som ju är hur grotesk och exploaterande och som helst egentligen…och hade någon förklarat idén för mig så hade jag sagt ”men jag fattar inte grejen med det…” Och ändå skrattar jag. Hjälplöst.

juni 4, 2008 Posted by | Uncategorized | Lämna en kommentar

Ken Lee och en historia att älska

Jo, jag vet att man skrattar ihjäl sig och att det hela är rätt patetiskt, men det är ju själva historien kring Ken Lee-kvinnan som man bara måste älska.

Här är alltså en kvinna i Bulgarien, som drömmer om att sjunga, och hon gillar Mariah Carey, men kan inte ett ord engelska. Så hon sätter sig med sin bandspelare och lyssnar igenom låten, rad för rad,  upprepar, spolar fram och tillbaka, lyssnar igen och härmar, tills hon kan sjunga hela låten på vad hon hoppas är godtycklig engelska. Sedan stegar hon in på bulgariska Idol och sjunger för allt vad tygen håller. Tulibu Dibu Dachooooo!

Så klart gick hon inte vidare, det gör man ju oftast inte när man varken kan sjunga eller få till engelskan. Där kunde hennes historia ha slutat. För bara några år sedan skulle hon efter detta nederlag försvunnit ut i anonymiteten igen och vara bortglömd på bara några timmar. Men hennes klipp hamnade på Youtube och plötsligt skrattade hundratusentals människor över hela världen åt hennes sånginsats. Och det kan man ju tycka är hemskt i sig. Men hon blev kultfigur. Hon fick komma tillbaka till TV och under stort jubel från publiken sjunga igen. Nu på bättre engelska, men på publikens begäran övergick hon till sin originalversion i sista refrängen och visade därmed upp precis den självinsikt och stora portion självironi man var rädd att hon inte hade. Men hon visade att hon fattar precis vad det handlar om. Men hon tänker ta vad hon kan få av framgång, på sitt sätt. Och nu pratas det om skivkontrakt, otroliga tanke. Skrattar bäst som skrattar sist!

Hon får mig att tänka på Runebergs dikt om Lotta Svärd:
”Och något tålte hon skrattas åt,
Men mera hedras ändå.”

Tulibu Dibu Dachooooo!

 

maj 17, 2008 Posted by | Uncategorized | 1 kommentar

Måla med P1

I två dagar har jag stått och målat köket (så barnsligt stolt man blir när såna projekt äntligen blir av…!) och umgåtts non-stop med P1. Jag lyssnar lite sporadiskt på radio annars, så där som det blir, lite nyheter och sånt på morgonen, mer hinns knappt. Men två hela dagar har det alltså blivit, då jag dessutom inte kunnat byta kanal om jag velat (för med färg upp till armbågarna är det inte så lätt att zappa om man inte vill förstöra sonens radio). Så till min egen häpnad har jag fängslats av trädgårdsprogram (som är det tråkigaste jag vet) och idag fick jag lyssna igenom nästan hela högmässan innan jag fick styr på lacknaftan och kunde knäppa av. Tänk att det fortfarande finns präster som säger att det mänskliga köttet är ett hot mot anden, då höll jag på att hälla färg över radion. Men det hade jag inte vetat att det finns om jag inte lyssnat på P1 idag.

Vidare har jag skrattat ihjäl mig åt På minuten och intresserat lyssnat på lördagsintervjun med den där svenske militären som anklagas för att ha blundat för att franska soldater förhörde en fånge med tortyrmetoder i Kongo för några år sedan, samt lyssnat till ett längre avsnitt från seminariet Grävande journalister, där Trond Sefastsson försökte förklara hur jättebra det funkar att blanda ihop roller som jurist och journalist (det lät lite ihåligt, Trond).  Och så kommer ett nytt vapen mot mördarsniglar – det är en metod med en mask som angriper och dödar snigeln. Det har funkat jättebra i Norge och nu blir det tillåtet även i Sverige (fast då undrar jag – är det en ny maskart som vi alltså introducerar och vem tar död på masken sedan när den tagit över våra trädgårdar?).

Jag ser redan fram emot nästa målarprojekt. Nu måste bara ryggen hämta sig. För det är möjligt att helgen var en kick för anden, men köttet är uppenbarligen eländigt svagt, för att tala med högmässe-prästen.

april 20, 2008 Posted by | Uncategorized | Lämna en kommentar

När mamma fixar näsan

Det här skulle kunna få mig att brista i skratt för att det är så absurt, om det inte var för att det gör mig så beklämd. Nu ska amerikanska barn lära sig förstå varför mamma bara måste gå till Farbror Plastikkirurgen för att fixa till sig – det är för att mamma ska må BRA igen (och komma i kläderna). Det var ju vackert av Farbror Plastikkirurgen att ömma så för barnens känslor och eventuella vånda inför de operationer som kan te sig så obegripliga för dem.

För inte är det väl kommande kundgrupper de breddar väg för.

Jag skulle nog behöva en sån där bok, förresten, för jag begriper inte heller varför mamma måste fixa näsan för att komma i kläderna eller hur det nu var. Så vuxen jag är.

april 18, 2008 Posted by | Uncategorized | Lämna en kommentar